Idrottsarbete
Kategori: Gymnasietiden
Hallå i stugans 15 hörn!
Sitter här och försöker lista ut hut jag ska genomlida livet...det är inte lätt kan jag lova. Till att börja med måste idrottsuppgiften göras (huuuur??) och sen klara av att springa 2 km utan att stupa som en soldat med för trånga stövlar.
Igår, efter en glad och lessen dag i skolan, skuttade jag som en rosa fluffig panda hem till min lilla hunk som fortfarande har körtelfeber i både öron och hjärna. Träffade på hans förtjusade far som man får stor lust att klappa mustachen på. Fick iaf en liten kram som muntrade upp i hårsäckarna. Later on spelade vi ett mkt intressant spel på datorn..nån psykolog som skulle hjälpa enormt psykiskt störda personer. Och för att göra kvällen komplett så fick jag ett MASSIVE skrattanfall som höll på i säkert 30 minuter. Först skrattade jag åt mina egna fula skratt, sen åt en host, sen skrattade jag bara för att jag redan hade börjat. Det roligaste av allt va när ett hårstrå som fastnat i Rickard panna hade rmlat bort..då skrattade jag helt hysteriskt för att sedan avsluta med att skratta åt ordet korv. Sammanfattningsvis kan man ju säga att jag kommer overlive you all ..ett skratt förlänger livet! :lol: Dataspelet hade dock satt igång feelings av rädsla i mer än bara en hjärna.. Det va inte så farligt till bussen då jag fick sällskapis, men på väg hem tog jag av mig skorna så att inte nåt mongo inne i skogen skulle kunna höra mig. Så där gick jag i mina strumpor, som en felknullad japan, och kände stenarna knåda sig in i fötterna. Mycket stabilt!!
Jaha, och idager då? Alla som vill veta räcker upp en hand.. (alla viftar som en vild Hermione på trolldrycks-lektion förstås).
Dagen började dramatiskt med att jag höll på att missa burren. Fick halvt slänga in cykel bland lite buskar och rusa som en fåraherde utan tandställning. Sedan väntade en angenämt kort skoldag.. lite genomlidbar historia, korvgryta med ris och sedan titta in till Viveka och visa fejjan. Det bästa med dagen var att få våldta Cassilus mage..det gör mig alltid lika upprymd i de bakre delarna. Och som Cas själv säger: - Jag blir alltid så utmattad efteråt.
Det blir lätt så din genmaniplerade tulpanfejja! :lol:
Nämen om man skulle sätta igång med de viktiga sakerna nu då så att man kan bli nåt här i livet. Vi höres senare om jag överlever kvällen. Tjoppi!
Sitter här och försöker lista ut hut jag ska genomlida livet...det är inte lätt kan jag lova. Till att börja med måste idrottsuppgiften göras (huuuur??) och sen klara av att springa 2 km utan att stupa som en soldat med för trånga stövlar.
Igår, efter en glad och lessen dag i skolan, skuttade jag som en rosa fluffig panda hem till min lilla hunk som fortfarande har körtelfeber i både öron och hjärna. Träffade på hans förtjusade far som man får stor lust att klappa mustachen på. Fick iaf en liten kram som muntrade upp i hårsäckarna. Later on spelade vi ett mkt intressant spel på datorn..nån psykolog som skulle hjälpa enormt psykiskt störda personer. Och för att göra kvällen komplett så fick jag ett MASSIVE skrattanfall som höll på i säkert 30 minuter. Först skrattade jag åt mina egna fula skratt, sen åt en host, sen skrattade jag bara för att jag redan hade börjat. Det roligaste av allt va när ett hårstrå som fastnat i Rickard panna hade rmlat bort..då skrattade jag helt hysteriskt för att sedan avsluta med att skratta åt ordet korv. Sammanfattningsvis kan man ju säga att jag kommer overlive you all ..ett skratt förlänger livet! :lol: Dataspelet hade dock satt igång feelings av rädsla i mer än bara en hjärna.. Det va inte så farligt till bussen då jag fick sällskapis, men på väg hem tog jag av mig skorna så att inte nåt mongo inne i skogen skulle kunna höra mig. Så där gick jag i mina strumpor, som en felknullad japan, och kände stenarna knåda sig in i fötterna. Mycket stabilt!!
Jaha, och idager då? Alla som vill veta räcker upp en hand.. (alla viftar som en vild Hermione på trolldrycks-lektion förstås).
Dagen började dramatiskt med att jag höll på att missa burren. Fick halvt slänga in cykel bland lite buskar och rusa som en fåraherde utan tandställning. Sedan väntade en angenämt kort skoldag.. lite genomlidbar historia, korvgryta med ris och sedan titta in till Viveka och visa fejjan. Det bästa med dagen var att få våldta Cassilus mage..det gör mig alltid lika upprymd i de bakre delarna. Och som Cas själv säger: - Jag blir alltid så utmattad efteråt.
Det blir lätt så din genmaniplerade tulpanfejja! :lol:
Nämen om man skulle sätta igång med de viktiga sakerna nu då så att man kan bli nåt här i livet. Vi höres senare om jag överlever kvällen. Tjoppi!
